@Klas,
Jag tror att den textpassage som du hänvisar till blev lite otydlig, så låt mig förtydliga.
Villkorslös idealisering av auktoritetsfigurer var tidigare i historien en helt nödvändig psykologisk mekanism för människan ur överlevnadssynpunkt (”anslut dig till oss i stammen och anamma vår kultur eller dö”). Men denna typ av dilemman har sakta men säkert vittrat bort i takt med civilisationens och marknadsprocessens utbredning och mognad. På samma sätt är en människa helt utlämnad och i total beroendeställning till sina föräldrar (eller vårdnadshavare) under sina första levnadsår. Hon måste göra allt som står i hennes makt för att anknyta till dem, vilket psykologiskt framdriver en stark idealisering av deras karaktärer. Relevansen av denna överlevnadsstrategi minskar dock i takt med att barnet utvecklas till en självständig individ, då beroendeförhållandet till de primära auktoritetsfigurerna – till föräldrarna – avtar.
Besvarar det din fråga?
0